The Spectrial

 Som en underlig blandning av chock och antiklimax har det gått en våg genom alla artiklar och blogginlägg som handlat om rättegångens andra dag. Efter en förberedelse på flera år väljer åklagare Roswall att plocka bort i stort sett halva åtalet mot TPB-killarna. Detta sker redan efter en dryg arbetsdags förhandlingar, som bestått av åklagarens egen sakframställan och endast några få kommentarer från de åtalade. Detta är alltså innan försvaret ens börjat anstränga sig.  Jag vet faktiskt inte alls hur man skall tolka det, hur kan det ens bli så? Det känns fullständigt orimligt att det skulle kunna vara på riktigt.

 Den del av åtalet som återstår, som officiellt skall redovisas under morgondagen, verkar vara medhjälp till tillgängliggörande. Hela rättegången går alltså ut på att döma fyra personer för att de skapat möjlighet för andra människor att begå brott mot upphovsrättslagen. Om det skulle klassas som olagligt att göra det möjligt till kriminella handlingar skulle det mesta här i livet vara olagligt. Alla företag vars produkter kan användas vid brott borde därmed anses kriminella. Exempelvis tillverkaren av en hammare skulle hållas ansvarig om någon använder hammaren vid ett inbrott eller vid en misshandel, inte bara det utan just för att hammartillverkaren gjort det teoretiskt möjligt att begå brott med hammaren. Nu kan man ju direkt säga att det inte är samma sak och inte går att jämföras med. Ej heller kan man ju rimligtvis jämföra med att en telefonkatalogtillverkare/distributör skulle vara ansvarig för vad människor använder katalogen till – i vilka syften de kollar upp en viss adress eller vilka fel företagen på gulasidorna gör i sitt yrkesutövande. Eller kanske kan jag kräva att gulasidorna skall betala skadestånd till mig när jag fått tag på en klantig elektriker via deras sida?

 Men nej, detta går inte att jämföra för nyss nämnda brott är inte alls i samma klass som upphovsrättsbrott, för att förstå hela problematiken här måste man hela tiden komma ihåg att inga andra problem i samhället är mer viktiga att bekämpa än frågan – hur skall mediaindustrin få betalt för det kulturarbetarna gör? Detta är nutidens absolut mest centrala fråga. Så åter till ämnet – även om man direkt kan avskriva alla andra jämförelserna kan man ändå gå till just det här brottet medhjälp till upphovsrättsbrott, alla som säljer usb-minnen, mp3-spelare, tomma cd-skivor eller andra lagringsmedia, alternativt sökmotorer som google måste definitivt innefattas vad gäller skyldiga till brottet medhjälp till upphovsrättsbrott.

 Jag gillar franska namn, Monique är vackert, även om det på något sätt för min del lätt associeras till lättfotade franska sömmerskor, då jag alltid gillat historiska romaner, speciellt då brittiska kärleksromaner.  Hursomhelst har jag nu i samband med the spectrial stött på namnet igen i form av advokaten Monique Wadsted. Trots att ämnet intresserat mig ett tag är hennes namn relativt nytt för mig så för att få veta lite mer ser jag mig omkring lite på nätet och det jag hittar är ganska intressant.

 Monique läste juridik tillsammans med Thomas Bodström, exakt varför jag finner det intressant kan jag inte sätta fingret på, men dock känns det som att min lilla intresseklocka plingar lite försynt nånstans i bakhuvudet när jag hör det.

 Monique tycker dessutom att hennes syn på vad som är tillåtet eller inte är vad som avgör frågan och inte vad lagen säger. Jag hade bilden att det ytterst var just lagen vi här i Sverige har som avgör vad som är tillåtet och inte, men se så fel jag hade. Cirka 2 minuter och 10 sekunder in i reportaget säger hon närmare bestämt:

”Oavsett lagstiftning så är det inte tillåtet att tjäna pengar på andras upphovsrättsskyddade verk.” 

Utöver ovanstående något tveksamma uttalande visar sig Moniques begränsade omdöme när hon för några dagar sedan uttalade sig i Expressen om att hon tror på fällande domar för de anklagade eftersom åklagarens bevisläge är synnerligen gott. Hur ett synnerligen gott bevisläge leder till att åtalet försvagas så fort det tas fram i ljuset är något som inte jag förstår i varje fall.

 Monique Wadsted förklarar i radio varför killarna i the spectrial är skyldiga. Argument som de kallar sig för The Pirate Bay och de har spottat på alla upphovsrättsinnehavare som sagt att de inte vill vara med är ju självklart anledning för att man skall få betala 115 000 000 kr i skadestånd och eventuellt hamna i fängelse i två år.

 Med tanke på att det inte verkar vara vad killarna verkligen har gjort som är brottet utan att de kallar sin tjänst för The Pirate Bay borde jag antagligen varit betydligt försiktigare när jag lät min son ha piratkalas när han fyllde år och tapetserade min dotters rum med ett överflöd av jolly rogers. Frågan är om inte även det skulle kunna göra mig misstänkt – att det liksom säger sig självt att vi måste vara kriminella hela familjen.