Ny myndighet?

 Även om jag följt Spectrial via svt.ses direktsända ljudupptagningar från rättegången har jag inte hunnit skriva något de senaste dagarna. Under gårdagens förhör med Anders Nilsson och Magnus Mårtensson tyckte jag först att det var positivt att åklagar- och målsägandesidan så uppenbart gjort ett bedrövligt arbete med att samla bevis och att deras underlag är allt annat än övertygande. Men allteftersom förhören fortsatte kändes det alltmindre positivt och mer förbryllande. Varför? Varför har de inte ansträngt sig med att ta reda på vad det hela handlar om rent tekniskt? Varför har de inte gjort mer bakgrundsforskning kring vilka torrenter som finns? De hade utan problem kunnat ha betydligt bättre siffror och bevis för mycket som de påstår. De har i princip obegränsat med resurser ändå struntar de fullständigt i att komma förberedda till en rättegång som de åtminstone hävdar spelar avgörande roll.

 Är Roswall, Wadsted, Danowsky och Pontén så fullständigt övertygade om att det räcker att ha USA i ryggen, lobba mot regeringen och prata strunt i pressen att de kan låta bli att göra ett bra jobb på själva rättegången?

 De enda som bevisades ha begått upphovsrättsintrång under gårdagens förhandlingar var Ifpis och Antipiratbyråns representanter. Då de själva bryter mot den lag de håller som helig när de utnyttjar The Pirate Bay (hemsidan och trackern) på ett sätt som är emot upphovsmännens vilja och användarpolicy:

”Trackern får ej användas av någon med intentionen att kontrollera användande, logga ip-adresser eller något annat som vi kan uppfatta som intrång i privatliv eller förstörande/försvårande av service för trackern.”

 En mycket uppmärksammad lag som beräknas röstas igenom av riksdagen idag är IPRED. Den lagen ger upphovsrättsinnehavare befogenheter som tidigare varit reserverade för polisen.  I Sverige betalar skattebetalarna stora summor till kulturen varje år i form av olika typer av bidrag, både kommunalt och statligt. Under lång tid har dessutom denna industri haft en specialskatt som gått rakt ner i deras fickor, i form av den så kallade kassettskatten, en skatt som drabbar de flesta digitala  lagringsmedia. Denna skatt skall kompensera upphovsrättsinnehavarna för den lagliga kopieringen, varför man skall ha kompensation för något som är lagligt har jag svårt att förstå. Branschen som vi alla subventionerar vänder sig mot sin försörjning och publik, jagar och övar utpressning mot densamma.

 Nu finns det planer på att man skall införa något motsvarande på internet, någon typ av avgift som skall ersätta industrin för den skada den lider av fildelningen, som antingen betalas genom en bredbandsskatt eller på annat sätt.

 Ett stort problem med dessa allmänna avgifter som kassettskatten är och en eventuell fildelningsavgift skulle vara är att de skulle vara oriktade, det blir branschen själv som fördelar resurserna, på samma sätt som staten fördelar skatteintäkterna till allmänhetens nytta. Man tar på det här viset effektivt bort konsumenternas möjlighet att påverka vad deras pengar skall gå till, när jag vill bränna mina semesterbilder och filmer med mina barn på dvdskivor till släkten finansierar jag diverse kulturyttringar jag inte vill stå bakom, när vi har bredband för att kunna jobba på distans från våra arbetsplatser finansierar vi alternativt arbetsgivaren (beroende på vem som betalar avgiften) för sådant vi inte konsumerat eller är intresserade av. Resultatet blir en absurd marknadskommunism.

 Fildelningen och The Pirate Bay har i rättegången anklagats för att förutom skada upphovsrättsinnehavare rent ekonomiskt dessutom skapa Bad Will, för dem. Var de skulle ha fått det ifrån kan jag inte förstå, de har på alldeles egen hand genom att tvinga fram integritetskränkande särlagstiftning, få skatteintäkter från människors privata semesterdokumentation, jaga enskilda fildelare juridiskt och nu genom The Spectrial, klarat av att skapa en utomordentlig Bad Will.

 Upphovsrätten har varit ett ganska neutralt begrepp för allmänheten, de flesta ser ett behov av lagar kring de marknadsmässiga funktionerna i samhällsekonomin. På grund av industrins agerande har det som tidigare för gemene man var ett begrepp utan någon större laddning, blivit något som alltfler upplever som ett hot mot demokrati, integritet, teknik, moral och kanske framförallt ett hot mot framtiden.

 Antipiratbyrån kanske skulle utnämnas till myndighet. De kan sköta både polisverksamhet, rättsväsende och skatteindrivning. Det enda de vill ha i utbyte är vår integritet och våra pengar.

Hets mot mediaindustri

 Efter att ha följt The Spectrial under veckan tror jag att jag anar vad upphovsrättslobbyn kommer ge sig på härnäst, efter att IPRED-lagarna, ACTA, Telekompaketet och datalagringsdirektivet gått igenom. – De kommer kräva en lag mot ”hets mot upphovsrättsinnehavare”.

 Har man jobbat häcken av sig för ett projekt på idéell basis och lagt ner massa privata pengar under flera år, vilket sedan förstörs och tas ifrån en under en enda dag. Då skall man sedan ställas inför rätta för att man visar att man är missnöjd, och triumferar när man tagit sig förbi hindren och återställt det som förstörts.

 Både mailen som skickats som svar på olika ”copyright claims” och Fredrik Neijs tal skall vara straffbara om lobbyn får bestämma.

 Att förklara upphovsrättsinnehavare som en speciellt skyddsvärd folkgrupp borde ju inte vara något större problem med både EUs ministerråd för jordbruks- och fiskefrågor och Beatrice Ask i ryggen.

Planerat Monique?

 Monique kommer med nya uppgifter i rättegången som de åtalade egentligen har rätt att se innan förhören, hon ursäktar sig med att det beror på att hon blev överraskad av Neijs uttalanden dagen innan (via sin advokat om jag inte minns fel).

 Att hon inte skulle ha planerat att komma med nya bevis och handlingar känns inte speciellt troligt med tanke på vad hon sagt till Dagens Juridik tidigare:

 ”Det kommer nog att framföras en hel del saker som inte har framförts tidigare. Jag ser framför mig att det kan bli en ganska stökig förhandling.”

I samma artikel säger hon:

  ”Det finns många bloggare som har synpunkter. Piratgemenskapen är ganska stor. Och på nätet finns stora möjligheter att framföra hot och tillmälen anonymt.

 Visst kan det vara aggressiv stämning även inom affärsjuridiken. Vi kan bli osams om en massa saker, förhandlingarna kan bli ganska hetsiga. Men alla förstår att jag är advokat, att det inte handlar om mig personligen. Osämjan är professionell, efteråt är man kanske vänner igen. Men i det här fallet rör det sig om rena personangrepp.

 Situationen är ovanlig för en affärsjurist, anser hon.
Samtidigt ingår det i min roll att vara ett skydd för klienten, på så sätt liknar det här uppdraget mer brottmålsadvokatens traditionella roll. Lasermannens advokater har aldrig utsatts för samma personangrepp som jag.” 

 Det kan bero på att Lasermannens advokat aldrig, såvitt jag vet, lobbat för att det skall bli lagligt att bete sig som hans klient gjort, endast försvarat honom.

The Spectrial – Fredrik Neij

  Just nu förhörs Fredrik Neij av åklagaren.  Jag tycker personligen han sköter sig väldigt bra, Fredrik alltså, trots att han uppenbart är nervös i början, och vem skulle inte vara det. Återigen tas det upp att just namnet The Pirate Bay borde starta brandlarm hos alla som hör det. Just det här är ganska intressant. För mig är ordet Pirat ett ord, det betyder sjörövare, något som innebär för mig (gissar jag) samma som indianer och cowboys för tidigare generationer. Att anta att man visar på kriminella intentioner genom att välja namnet The Pirate Bay är samma sak som att anklaga förra generationen för att ha övat sig inför raskrig under sin uppväxt.

 Att den äldre generationen som Monique och Roswall tillhör, liksom min mormor, svärmor och föräldrar också tillhör, upplever ju verkligen ordet pirat och jolly rogers som otroligt hemskt, och skrämmande, en dödskalle är näst intill en symbol för djävulen (djävulen som också hade betydligt värre laddning tidigare och fortfarande har för den äldre och eller kyrkliga generationen).

 Från ovanstående släktingar har jag fått många chockade reaktioner efter att jag tapetserade min dotters rum med den rosa jolly roger-tapeten jag nämnt i tidigare inlägg, bland annat att hon skulle kunna ta skada psykiskt av att bo i att sådant rum och att hon skall få mardrömmar, men många bara allmänna kommentarer om att det är hemskt – speciellt för en flicka!!!

 Med den bakgrunden tycker jag det trots allt inte är konstigt att det fokuseras väldigt mycket på namnet hur absurt det än är och verkar. Fast när jag tänker efter, på en rättegång borde kanske inte allmänna generationsbundna känslor vara den huvudsakliga bevisningen.

 Anna Troberg tar med upp generationskrocken på ett annat sätt och Christian Engström skriver också om Fredrik Neijs förhör, båda betydligt bättre än jag ;o)

 EDIT: Just nu förhörs Neij av Peter Danowsky som fokuserar på huruvida Neij har uttryckt att de häcklar upphovsrättsindustrin. Jag anser att det här inte är relevant. Oavsett om The Pirate Bays verksamhet är laglig eller inte har de varit jagade som bara den av industrin, självklart vill man komma undan oavsett om man gjort något olagligt eller inte. På något sätt verkar det som att Danowsky med flera anser att deras egen jakt, och att The Pirate Bay inte gillar att bli jagade och spammade av industrin betyder att de är skyldiga till brott. Antar att de menar på samma sätt att alla kvinnor som har misstänksamma män som slår dem och som därför försöker komma undan bevisar att de faktiskt varit otrogna och är skyldiga till det som de misstänks för (poängtera att otrohet ju inte heller olagligt, precis som The Pirate Bay har bevisats vara). Även om det är en låg jämförelse så är den förvånande adekvat.

 Målsägandes syn verkar vara att eftersom industrin skickat mail och berättat deras syn på upphovsrätt (ofta den amerikanska dessutom) innebär det att The Pirate Bay varit fullt medvetna om att verksamheten är olaglig. Det enda mailen med mera bevisar är att The Pirate Bay blivit underrättade om att industrin ogillar The Pirate Bay  och att densamma påstår att verksamheten är kriminell. Något annat bevisas inte över huvud taget.

Hur skall mediaindustrin få pengar?

 Det är synd om kulturarbetarna som inte får betalt för det de gör. Det är ett faktum som vi har hört en del om på senare tid. Att inte få så mycket pengar som man vill ha är ju tråkigt.

 Ofta förväntas det att de, som är emot att upphovsrätten skall gälla vid icke kommersiellt användade, förklarar hur upphovsrättslagstiftningen borde se ut istället. Frågan är hur man skall skydda rättighetsinnehavarnas intressen så att de kan tjäna mycket pengar. Motargument som att ”det inte är vårt ansvar” och ”branschen får anpassa sig till hur samhället ser ut nu”, har hörts och jag håller med.

 Och mycket riktigt så klarar branschen den här uppgiften galant på egen hand, man har låtit kreativiteten flöda och resultatet är oväntat och nytänkande. Christian Engström ställde häromdagen frågan om åklagaren skulle lyckas förklara varför Carl Lundström är medåtalad. Även om det inte är någon som säger det rakt ut, är det uppenbart att anledningen är att Carl Lundström har pengar. Dessa pengar har han inte tjänat genom The Pirate Bay men blir de fyra dömda på det sätt som de målsägande önskar blir alla fyra solidariskt ansvariga vilket innebär att Carl Lundström skulle få stå för hela kalaset. Så därför vill jag invända mot det Peter Sunde sa på presskonferensen om att målsäganden inte kommer få några pengar, de har sett till att få med Carl Lundström, som åtalad, just för den sakens skull.

 Himla smart av industrin tycker jag!

Kommersiellt?

 De flesta av dem, som anser att upphovsrättslagstiftningen inte fyller den funktion som den borde göra för samhället, har framfört att kopiering för icke kommersiella syften borde avkriminaliseras. Bland annat har alla allianspartiernas ungdomsförbund uttalat just detta (MUF, KDU, CUF, LUF) men även de röd-gröna ungdomsförbunden (Ung Vänster, SSU, Grön Ungdom) och självkart både Piratpartiet och Ung Pirat. Även andra partier som Feministiskt Initiativ, Centerpartiet*, Vänsterpartiet, Miljöpartiet anser samma sak. Bland olika bloggare och bland människor i allmänhet är det ju självklart så att det finns vitt spridda åsikter och varianter av syn på upphovsrättslagen. Dock är just åsikten att den icke kommersiella kopieringen bör vara laglig den absolut vanligaste bland motståndarna.

 Branschens representater som Antipiratbyrån, ifpi och Monique Wadsted, men också politiker som Beatrice Ask, är aggressiva förespråkare för dagens upphovsrättslagstiftning. De verkar för att upphovsrättslagstiftningen skall stärkas och utvidgas i form av exempelvis IPRED-lagarna. Dessa förespråkare anser definitivt inte att icke kommersiellt bruk skall vara lagligt. De hävdar att det inte spelar någon roll om man bara laddat enstaka exemplar, man kommer inte undan för det. Utöver detta ses det i denna gruppen som att det är självklart och naturligt att människor upplever upphovsrättsbrott som fel och omoraliskt och är synonymt med stöld (Bland annat folkpartisten Johan Pehrsson i Debatt på SVT i höstas, vilket dock inte finns kvar på deras hemsida). Skulle det vara synonymt med stöld är det ju automatiskt så att det inte är rätt att dela med sig av upphovsrättsskyddat material ens icke kommersiellt, ingen tycker ju att det är rätt att stjäla bara för att det är icke kommersiellt, nu är ju inte dessa ord eller lagarna rörande de båda begreppen samma sak, hade de varit det hade vi ju kunnat plocka bort ett av dem ur Sveriges Rikes Lag.

 Trots att denna naturliga moral skall finnas där lägger åklagaren ner väldigt mycket kraft på att visa att det är just i kommersiellt syfte The Pirate Bay startats och drivits. Varför gör han det när det är irrelevant undrar jag.

  *) Centerpartiet röstade  för IPRED tillsammans med resten av Alliansen. Trots att de har följande skrivning, vilken knappast går ihop med IPRED, på sin hemsida:

”För Centerpartiet är det oacceptabelt med lagstiftning som ytterligare inskränker den personliga integriteten i dessa frågor.”

The Spectrial

 Som en underlig blandning av chock och antiklimax har det gått en våg genom alla artiklar och blogginlägg som handlat om rättegångens andra dag. Efter en förberedelse på flera år väljer åklagare Roswall att plocka bort i stort sett halva åtalet mot TPB-killarna. Detta sker redan efter en dryg arbetsdags förhandlingar, som bestått av åklagarens egen sakframställan och endast några få kommentarer från de åtalade. Detta är alltså innan försvaret ens börjat anstränga sig.  Jag vet faktiskt inte alls hur man skall tolka det, hur kan det ens bli så? Det känns fullständigt orimligt att det skulle kunna vara på riktigt.

 Den del av åtalet som återstår, som officiellt skall redovisas under morgondagen, verkar vara medhjälp till tillgängliggörande. Hela rättegången går alltså ut på att döma fyra personer för att de skapat möjlighet för andra människor att begå brott mot upphovsrättslagen. Om det skulle klassas som olagligt att göra det möjligt till kriminella handlingar skulle det mesta här i livet vara olagligt. Alla företag vars produkter kan användas vid brott borde därmed anses kriminella. Exempelvis tillverkaren av en hammare skulle hållas ansvarig om någon använder hammaren vid ett inbrott eller vid en misshandel, inte bara det utan just för att hammartillverkaren gjort det teoretiskt möjligt att begå brott med hammaren. Nu kan man ju direkt säga att det inte är samma sak och inte går att jämföras med. Ej heller kan man ju rimligtvis jämföra med att en telefonkatalogtillverkare/distributör skulle vara ansvarig för vad människor använder katalogen till – i vilka syften de kollar upp en viss adress eller vilka fel företagen på gulasidorna gör i sitt yrkesutövande. Eller kanske kan jag kräva att gulasidorna skall betala skadestånd till mig när jag fått tag på en klantig elektriker via deras sida?

 Men nej, detta går inte att jämföra för nyss nämnda brott är inte alls i samma klass som upphovsrättsbrott, för att förstå hela problematiken här måste man hela tiden komma ihåg att inga andra problem i samhället är mer viktiga att bekämpa än frågan - hur skall mediaindustrin få betalt för det kulturarbetarna gör? Detta är nutidens absolut mest centrala fråga. Så åter till ämnet – även om man direkt kan avskriva alla andra jämförelserna kan man ändå gå till just det här brottet medhjälp till upphovsrättsbrott, alla som säljer usb-minnen, mp3-spelare, tomma cd-skivor eller andra lagringsmedia, alternativt sökmotorer som google måste definitivt innefattas vad gäller skyldiga till brottet medhjälp till upphovsrättsbrott.

 Jag gillar franska namn, Monique är vackert, även om det på något sätt för min del lätt associeras till lättfotade franska sömmerskor, då jag alltid gillat historiska romaner, speciellt då brittiska kärleksromaner.  Hursomhelst har jag nu i samband med the spectrial stött på namnet igen i form av advokaten Monique Wadsted. Trots att ämnet intresserat mig ett tag är hennes namn relativt nytt för mig så för att få veta lite mer ser jag mig omkring lite på nätet och det jag hittar är ganska intressant.

 Monique läste juridik tillsammans med Thomas Bodström, exakt varför jag finner det intressant kan jag inte sätta fingret på, men dock känns det som att min lilla intresseklocka plingar lite försynt nånstans i bakhuvudet när jag hör det.

 Monique tycker dessutom att hennes syn på vad som är tillåtet eller inte är vad som avgör frågan och inte vad lagen säger. Jag hade bilden att det ytterst var just lagen vi här i Sverige har som avgör vad som är tillåtet och inte, men se så fel jag hade. Cirka 2 minuter och 10 sekunder in i reportaget säger hon närmare bestämt:

”Oavsett lagstiftning så är det inte tillåtet att tjäna pengar på andras upphovsrättsskyddade verk.” 

Utöver ovanstående något tveksamma uttalande visar sig Moniques begränsade omdöme när hon för några dagar sedan uttalade sig i Expressen om att hon tror på fällande domar för de anklagade eftersom åklagarens bevisläge är synnerligen gott. Hur ett synnerligen gott bevisläge leder till att åtalet försvagas så fort det tas fram i ljuset är något som inte jag förstår i varje fall.

 Monique Wadsted förklarar i radio varför killarna i the spectrial är skyldiga. Argument som de kallar sig för The Pirate Bay och de har spottat på alla upphovsrättsinnehavare som sagt att de inte vill vara med är ju självklart anledning för att man skall få betala 115 000 000 kr i skadestånd och eventuellt hamna i fängelse i två år.

 Med tanke på att det inte verkar vara vad killarna verkligen har gjort som är brottet utan att de kallar sin tjänst för The Pirate Bay borde jag antagligen varit betydligt försiktigare när jag lät min son ha piratkalas när han fyllde år och tapetserade min dotters rum med ett överflöd av jolly rogers. Frågan är om inte även det skulle kunna göra mig misstänkt – att det liksom säger sig självt att vi måste vara kriminella hela familjen.