Fragment III

Ett alltför intensivt liv med mycket engagemang i församlingsarbete, politik, socialt arbete, flera egna barn och fosterbarn gjorde att livet blev lite väl hårt. Tröttheten segrade, livet blev tomt. Ett misslyckande att uppnå ett alltför högt personligt uppsatt mål blev för mycket och mannen lämnade sin familj för en annan kvinna.

Fruns värld rasade, samtidigt som hon stod ensam med alla barn, villa och sitt hela liv. För henne var det helt oväntat, hennes själ brast. Sorg, ilska uppgivenhet, men också kärleken, han var ju den hon älskade.

Den enda trygghet hon hade kvar, som hon kunde förlita sig på var Gud och sin församling. Och församlingen fanns där. Vänner kom och besökte, stöttade och visade sin kärlek.

Frun gav inte upp. Han var, trots allt, mannen i hennes liv. Tiden gick och relationen stabiliserade sig. De älskade ju trots allt varandra och att livet inte riktigt utvecklats som de tänkt när de var unga, kunde de kanske jobba på!? En försiktig process påbörjades, alla andra engagemang åsidosattes, för att de ville bygga upp förtroendet och kärleken igen. De flyttade ihop. Processen fortsatte, men nu med minimalt yttre engagemang. Det viktiga var deras liv, deras kärlek och familj.

Fragment II

För en väldigt massa år sedan var det en ung flicka, ganska brådmogen, som växte upp under en tid när det var helt okej att låta en nioåriga flicka ta hand om sin tvåårige lillebror, mer eller mindre hela dagen. Redan när hon var fjorton år började hon engagera sig i den pingstförsamling hon och hennes familj varit medlemmar i under lång tid där även hennes morfar hade varit äldste.

Trots att både hennes moster och mor blivit uteslutna under femtiotalet (av bland annat sin egen far som satt i ledningen under samma tid) hade familjen ändå troget hållit fast vid sin församling.  Nu när flickan var i tonåren ville hon på allvar engagera sig och började vara med i arbetet med barnen, som söndagsskolelärare.

När flickan var i senare tonåren träffade hon en man som engagerade sig mer praktiskt i sin tro, tillsammans var de oerhört effektiva då de fungerade väldigt bra som ett team. Redan när de bara varit tillsammans något år arrangerade de ett ungdomsläger.

De gifte sig och engagerade sig i församlingen på sin nya hemort. Tiden gick och flickan blev kvinna, kvinnan hade eget ansvar för all barnverksamhet i den lilla församlingen på landet, medan mannen skötte mycket av det praktiska arbetet i kyrkan. Varje år ordnade de läger tillsammans, just lägren var något båda verkligen gillade. Vissa år bara något enstaka, andra år flera stycken.

Hela deras sociala liv kretsade kring församlingsverksamheten, de städade, jobbade, investerade en hel del pengar, fick många vänner och trivdes där.

Fragment I

Det var sent på sommaren, precis i slutet av augusti. Det unga paret hade bestämt sig. De ville leva sitt liv för Gud. Båda hade vuxit upp med en aktiv och levande tro. Men sedan de gift sig tre år tidigare hade det religiösa livet kommit allt mer i andra hand. Arbete och studier tog mycket tid. Dessutom var det väldigt skönt att ta långa sovmorgnar på söndag förmiddag.

Visserligen hade de vid något tillfälle försökt dra igång en bibelstudiegrupp hemma, för att kunna läsa Bibeln tillsammans med vänner i samma ålder och situation. Med ganska rejäl historia i kyrkan, men som kunde behöva reflektera kring hur man som vuxen ställde sig till bibelns texter.

Efter några träffar hörde pastorn av sig och ville prata om hur det hela skulle läggas upp. Det var inte helt okej att ta initiativ till att studera Bibeln på egen hand. Detta trots att det var helt inofficiellt ordnat just för några vänner. Det kändes inte så bra för paret och idén rann ganska snart ut i sanden.

Denna söndagsmorgon skulle dock det slentrianmässiga i det religiösa livet tas itu med.  Och paret gjorde sig iordning för att gå till kyrkan, för att starta sitt nya mer aktiva liv.

Telefonen ringer, och en kvinna bjuder paret till fika i trädgården. De tackar nej, och säger att de tänkt gå till kyrkan. Samtalet avslutas.

Tio minuter senare ringer kvinnan igen. ”Det är något ni behöver veta om ni skall gå dit. Om ni skulle få frågor.”

Istället för att gå till kyrkan tillbringades dagen i kvinnans trädgård där historien utvecklades, för det chockerade paret.

Fragment Intro

Efter ganska mycket funderingar fram och tillbaka har jag kommit fram till att jag tror jag vill, och jag tror jag behöver skriva  en berättelse. Först tänkte jag skriva hela berättelsen på en gång. Men det klarar jag inte av. Dels för att det skulle bli en hel bok, och dels för att det skulle vara en alltför stor mental påfrestning.

Därför väljer jag att skriva den under en egen kategori, i fragment.  Kanske kommer jag senare redigera och göra om, men just nu tänker jag bara skriva mina fragment helt som det faller mig in, inte nödvändigtvis ens kronologiskt. Kanske uppdaterar jag också posterna efter hand.