Fragment III

Ett alltför intensivt liv med mycket engagemang i församlingsarbete, politik, socialt arbete, flera egna barn och fosterbarn gjorde att livet blev lite väl hårt. Tröttheten segrade, livet blev tomt. Ett misslyckande att uppnå ett alltför högt personligt uppsatt mål blev för mycket och mannen lämnade sin familj för en annan kvinna.

Fruns värld rasade, samtidigt som hon stod ensam med alla barn, villa och sitt hela liv. För henne var det helt oväntat, hennes själ brast. Sorg, ilska uppgivenhet, men också kärleken, han var ju den hon älskade.

Den enda trygghet hon hade kvar, som hon kunde förlita sig på var Gud och sin församling. Och församlingen fanns där. Vänner kom och besökte, stöttade och visade sin kärlek.

Frun gav inte upp. Han var, trots allt, mannen i hennes liv. Tiden gick och relationen stabiliserade sig. De älskade ju trots allt varandra och att livet inte riktigt utvecklats som de tänkt när de var unga, kunde de kanske jobba på!? En försiktig process påbörjades, alla andra engagemang åsidosattes, för att de ville bygga upp förtroendet och kärleken igen. De flyttade ihop. Processen fortsatte, men nu med minimalt yttre engagemang. Det viktiga var deras liv, deras kärlek och familj.