Min utgångspunkt i dagsläget är att kristendom/teism är destruktiv. Varför jag anser detta, och hur mina tankar i ämnet går, tänkte jag beskriva här.
För det första vill jag poängtera att jag är övertygad om att tron för enskilda individer kan vara en god sak, något som hjälper dem att utvecklas och må bra. När det gäller religion som gruppfunktion tror jag också att vissa kan må bra av att möta kärlek och få umgänge om de aldrig har bemötts av det tidigare.
Trots det jag skrivit ovan anser jag att all teism är något destruktivt för människor och för samhället i stort. Även den person som mår bra i sin tro skadar andra genom att dennes beteende och attityd påverkas av vanföreställningar om hur världen faktiskt ter sig. Sådant som jag anser är destruktivt är bland annat:
Religionens kontroll och makt
Religion har i alla tider använts som ett medel att kontrollera människor. Tror folk att Gud eller Allah (eller whatever) är en högre kraft som vet allt och som alltid har rätt, kan man ju sedan inte gå emot vad de högsta inom tron säger. Genom att människor tror får man en fruktansvärd makt att kontrollera dessa människor. Detta kan människor bli uttnyttjade och manipulerade till de mest fruktansvärda saker. Alltifrån självmord, mord, krig med mera. Oavsett om det blir så eller inte finns förutsättningarna så fort man börjar tro på något som inte står under naturliga lagar och sunt förnuft.
Skuldbeläggning och begränsning
Detsamma som ovan – eller en förlängning av den. Har man fått ovanstående ingång till den troende människans psyke kan man orsaka en enorm skada genom att de pådyvlas skuldkänslor för olika saker som de är eller gör. Att leva med skuld gör att en människa inte kan växa och utveckla sin fulla potential, man blir begränsad, förlorar möjligheten att leva med öppna sinnen inför världen utan måste vara på sin vakt mot allt som kan förleda en bort från tron och den rätta vägen.
Vi och dem-känsla och rätt och fel
När man tillhör en viss grupp som skall stå över världen på ett eller annat sätt skapas en stark vi och dem-känsla, att det finns skillnader mellan de som är i och de som är utanför gruppen. Det är en nödvändighet för att gruppgemenskapen skall upprätthållas. Eftersom religion normalt bygger på moraliska principer blir effekten av detta att man anser de som står utanför gruppen som lägre moraliska varelser, man ser på dem med medlidande, förakt eller överlägsenhet för att de inte insett hur det ”egentligen” ligger till. I denna processen försvinner ofta ödmjukheten för andra människor och deras fel och brister. Men även ödmjukheten inför sig själv och sin egen mänsklighet.
Godkännande av tro utan evidens
Oavsett hur individens personliga tro ser ut och/eller innebär, är valet att tro på övernaturligheter utan vetenskaplig grund, ett direkt godkännande av fenomenet. Likväl som man kan tro att ”Gud är Kärlek” utan faktagrund, kan ju någon annan tro på homeopati, eller att hennes granne är en häxa som borde stenas, för att det har en ande sagt. Det är farligt med vidskepelse, och den bör bekämpas i möjligaste mån. I alla dess varianter.
Mina tankar är inte supergenomtänkta, jag tar gärna emot frågor och kommentarer så kanske jag kommer modifiera mina åsikter om dessa saker, det jag skriver här är inte en vetenskaplig uppsats, därför kallar jag detta för version 1.0, den kommer antagligen följas av nya versioner utifrån vilka reaktioner jag får på den, hoppas DU vill hjälpa mig att utveckla mina tankar!
